Ensam Soldat

 

 

Beroende på om jag får ta ut en semesterdag eller inte, så har jag bara två dagar kvar på jobbet. Har ändå jobbat där i åtta månader nu och det har givit mig så mycket. Kunskap, förståelse, styrka och framför allt känner jag hur jag växt i mig själv. Helt underbart och om ett år eller kanske längre, eller kortare, så kommer jag nog tillbaka, om allt går enligt planerna. Så ser det ut just nu och det gör mig lite glad att tänka på.

 

Jao, videon ovan är min fan-made-video som är andra under loppet av två år och som jag skrev på facebook så är det bra för min sömn att det ej händer ofta. Så som online-spel kan få klockan att springa, så kan redigering av videoklipp göra för mig. Jag vet, nörd, men sant. Jag har sedan länge erkänt mig själv vara en nörd, so live with it. I alla fall, hoppas den får lite mer uppmärksamhet nu när jag bloggar om den, eftersom den inte blivit populär på youtube än. Skapelse från True Blood, den vackraste och sorgligaste scenen därifrån och det är vad jag är svag för. Så snälla se den, och ge mig en liten kommentar ;)

Nu är klockan 05:17 på morgonen och jag ska snart till jobbet. Har en uppmärksamhets-krävande katt runt mig, en Helen i soffan och det goda humöret har jag låtit sova vidare för idag. Hoppas verkligen jag klarar av jobbet idag. Det måste jag. Det är ju bara idag och två jobbtillfällen kvar.

 

Inatt övernattar jag och Cajsa på soffan. Hon tycker det är väldigt spännande!

 

Just nu sitter jag och lyssnar på låten nedan som bakgrunden till regnet utanför. Det är ganska mysigt och ni borde testa att göra det samma. Ett klick är allt som behövs och mitt tjat :)

 

Idag på min lediga dag har jag inte fått gjort ett dugg. Jag försökte ta mig i kragen och bädda rent. Drog av lakanen... and that's it. Måste nog snart sätta dit nya.

 

Det har varit sol och fint idag, men sedan kom molnen, och därefter regnet. Det är först nu jag börjar få energi. Konstigt.

 

När jag vaknade idag var det mitt på middagen. Broder var ute och klippte gräsmattan. Jag öppnade dörren för att få in frisk luft och där ser jag bollen på bilden ovan. Han hade hittat den i buskarna lite längre bort på gräsmattan. Denna boll symboliserar en stor del av barndomen samt syskonbandet mellan mig och min äldsta lillebror. Allt kanske inte cirkulerar runt den, men skulle man sätta en symbol eller sak på oss två kan det nog bli "den-gula-bollen-med-färger-från-cypern". Jag hade för mig att den glittrade också, kanske har bleknat med tiden av åren den legat gömd i buskarna. Eller så har mitt minne blivit förvrängt och gammalt med tiden.

 

Så det var min höjdpunkt för dagen. Njut av låten!

 

RIP Clarence "the Big Man" Clemons

 

Denna låt gav mig en seger idag.

 

Idag när jag vaknade, klädde på mig och gick till jobbet insåg jag en sak. Jag mår bra. Det har jag gjort länge, men inte på samma sätt. Förutom min förbaskade förkyldning så mår jag perfekt. Jag ser inte tillbaka längre. Jag har fixat jobbet. Jag ska flytta utomlands, stå på egna ben och ge mig in i något jag inte har någon aning om. Kanske inte helt sant det där sista, men ibland överdriver mina känslor. Det är inte ens en månad kvar tills jag landar hos min amerikanska familj. Shit... Shit.

Igår hade jag nog den mest awesome kväll med min bästa vännina någonsin! Åtminstone en av våra awesome kvällar skapades igår. Vi började tidigt, runt fyra. Träffades, tog en glass i museéparken, och tjöta. Tog oss hem till Julia, såg på filmen "En Dag" med sushi och god efterrätt. Vi bestämde oss för att gå ut för ett glas eller två och så blev det. Vi träffade massor av trevligt folk och nu kommer jag till poängen i detta inlägg. Jag ber om ursäkt i förväg om jag låter bitter, dum i huvudet, arg eller barnslig. Men vi träffade två killar vid baren som båda hade varsin bandtröja, varav en hade Bruce Springsteen, med "Born in the USA"-omslaget. Jag, som det Bruce-fan jag är, blev genast imponerad. Så både jag och Julia pratade lite med honom, diskuterade låtarna, Bossen osv. Hans kompis, som troligtvis verkade avis, eller kände sig utanför, kallade mig för billig "Wanna Be".

...

Vem F*N tror han att han är? Jag blir så ledsen på folk som tror att jag säger saker bara för att imponera på dem, eller visa att jag är bättre, eller vad man nu kan uttrycka det som. Jag sa att jag gillade Three Days Grace och Rise Against. Genast blev jag den flickan som föll för "gitarr-onanerare". Nu berättade jag att jag hade vinyl-plattan som var samma tryck som på killens tröja och istället för att höra en kommentar som "Coolt", eller vad som helst, så får jag "Wanna Be". "Wanna Be"-vadå, exakt? Groupie? Bruce Springsteen är musik för kropp och själ. Det är hans musik som får mig på fötter, som peppar mig till en stor tillställning eller bara ligger som bakgrundsmusik när jag myser i soffan. Så på vilka grunder ger det en främling jag inte känner, rätt att säga att jag egentligen inte gillar hans musik? Ser jag inte ut att vara ett fan? Hur ser ett fan ut? Ska jag gå runt i min bandtröja 24/7, lyssna på honom i en bergsprängare på axeln och skrika "Jag älskar Bruce!!"..... Möjligtvis om jag ska till hans konsert...

 

Det är tråkigt att vara tjej i 20 års åldern och inte bli hörd eller trodd på när man berättar om sin musik-smak som är "rock" från 70-talet. Skärp er, människor därute!

Sådär. Nu har jag fått skrivit av mig lite. Hoppas mina ord gav lite insikt i era dömmande tankar och funderingar. Puss och kram på er!

Den 10:de september kl. 07:10 lyfter mitt plan från Landvetter och jag lämnar Sverige.

 

Jag har nu varit i Stockholm och fixat visumet, vilket inte var helt enkelt. Att höra att man blivit godkänd var en stor lättnad. Inte för att jag inte skulle bli det, men med så många papper som skulle bli rätt innan man kunde resa till storstaden var ett arbete. Men allt är färdigt och fick mig även en liten resa på köpet!

 

 

• Badlands
• Thunder Road
• Blood Brothers
• Atlantic City

 

Besökte Bossen på Ullevi i lördags och kan bara säga att det var obeskrivligt. Springsteen har alltid varit ett måste på min musik-lista, men efter den lördagskvällen har jag fått en ny idol att dyrka. Han var värd en väntan på fyra timmar i ösregn och kyla, för att sedan vara med om en, drygt fyra-timmar lång, konsert. Det finns bara ett ord -om jag måste välja: WOW

Tack Bruce för allt du givit världen! Tack <3

 

 

Ja, denna bild är tagen strax innan jag och Julia bestämmer oss för att skita i kvällspromenaden och gå ut istället. Så ut gick vi.

 

Jag måste bara påpeka att jag är stolt över mig själv. Jag har äntligen (retard) insett vad "gå ut" innebär. En del som läser detta kommer tycka jag är tråkig eller töntig, eller vad det nu kallas. Men det handlar inte om att bli redlöst full, som jag inte blev denna gång. Vi gick ut, tog ett glas vin. Butlers stängde kl.12, men där var inte vår kväll slut. Vi gick vidare till Harrys som inte hade öppet något annat än baren. Vilket var helt okej. Beställde nästa drink och vatten till Julia (...). Min drink blev infekterad av tobasco och köpte mig en öl istället. Hann/orkade inte dricka upp den innan även Harrys stängde. Hade under denna tiden fått prata med nytt folk, se folk göra roliga saker och fått mig ett skratt. Jag var dessutom nykter! Kanske inte helt, hade ju fått i mig ett par glas som sagt, men kände mig inte full i alla fall. Mådde till och med bra dagen efter! Blev pizza och ett par vänner-avsnitt, toppen på en bra dagen-efter-morgon!

 

Sedan var det dags att jobba igen. Komma tillbaka till verkligheten.

Jo, hon lägger ut bilder! :D

-

-

-

De blev alla på min bästaste och finaste lillasyster, tokigt! Men var de inte fina? Bilderna i allmänhet alltså, själv har jag något att lägga ögonen på ett bra tag <3

Förskyld, trött och halvgrinig som jag är denna senkväll/midnatt så blir detta det sista jag gör innan jag lägger mig. Godnatt alla sötnosar därute! :)

-Joe Strummer, gitarrist och sångare i The Clash

Nu är det mindre än två månader kvar tills vi ses igen, käre Bruce!

Idag fick jag ett galet ryck och kände för att gå på stan för mig själv efter jobbet. Bara för att göra annat i centrum än att jobba. Så jag fick köpt mig ett väldigt stilfullt linne, även om det inte ser ut att ha mycket med stil att göra på bilden nedan. Fick även köpt mig ett par passande svarta(såklart) shorts. Nu längtar jag efter mera värme! Och som belöning för att ha avklartat ytterligare 12 arbetsdagar i sträck så bjöd jag mig själv på lite sushi. Hare så gött nu!

 

 

 

Inte ens jag vet vad rubriken egentligen handlar om, bara vart jag fått den ifrån.

 

P.s. Har tänkt försöka ge mig på att träna igen efter att ha slutat arbeta på dagiset. Måste ju fylla ut den fria tiden jag får...

 

Ungefär såhär känner jag mig nu. Flum, men trött och helt slutkörd.

 

Tycker faktiskt rubriken avslöjar resten. Nu ska jag soova i 5 timmar.

Godnatt! <3

Yes, alla underbara människor! Nu ska det faktiskt ske lite ändring på denna blogg och ni ska få se vad det är jag skriver om! (utropsteckena är bara för att visa hur glad jag är). Även om det gått ett par dagar sedan jag köpt min nya älskling så har jag nu samlat ihop mig ett par bilder att visa upp.

 

I denna uppvisning finns inget sammanhang eller djup. Testkör fortfarande min kamera och hoppas ni tycker de är aningen underhållande..? Ej hanterade i Photo Shop.

 

KATT

Min lilla bror som bara blir större och större O.o Tiden går och vi med den

Att ta kort på sig själv i spegeln har jag ännu ej lärt mig. Men däremot ta kort på sketna speglar.

Och dessutom såg en Eurovision-kväll då Loreen vann, ut såhär hemma hos mig.

 

Det blir allting för denna ljusa, fina, nästan-sommar-kväll.

Hoppas ni gillade det! :)

Sitter/ligger/något emellan här på soffan och försöker med allt jag har att ta mig upp, få mig en kvällsdusch, förberedda mat och diverse inför morgondagen och städa undan från denna dagen. Diska, dammsuga, byta soppåsar, skriva pappersarbeten och vila upp mig tills nästa jobb kallar.

 

Kanske har man tagit sig vatten över huvudet?

 

Jag arbetar med kärlek inom hemtjänsten och försörjer mig på det. Jobbar med ett varmt hjärta på en förskola för att tjäna ihop barn-erfarenhets-timmar. Ja, mina vänner, smyger fortfarande lite med det, men ska faktiskt ta mig till USA när hösten tränger sig på. Men på denna förskola får jag inget betalt, vilket betyder arbeta alla timmar jag kan på hemtjänsen när jag inte har dagiset att tänka på. Ligger här i soffan och känner hur kroppen protesterar starkt på att röra sig efter en lång arbetsdag (PÅ EN SÖNDAG... I'm just say'n).

 

Upp imorgon och jobba igen. Är jätterädd för den dagen då jag vaknar och inte orkar gå upp för jag (mentalt) har gått in i en vägg. Men det är bara fem veckor kvar!...

 

Var och handlade nödvändigheter som mjölk och bröd och går förbi film-stället där de säljer 2st för 99kr. Kände att jag var värd ett brutalt onödigt spontanköp och fick köpt mig de nu gamla (tänk vad tiden går) filmerna "Sweeney Todd" och "Inglourious Basterds". Så ikväll belönar jag mig av 7dagars arbete med Quentin Tarantino's mästervärk.

 

 

Jag sover över hos mamma idag. Efter allt som aktivt händer i mitt liv känns det bra att bara komma hem till mamma. Det är de välkända dofterna, auran, det varma badrumsgolvet, det stora rummet som en gång var mitt sovrum. Kom hit och vi åt lax och potatis (GOTT). Sedan en aning senare blev det filmen "The Vow" tillsammans med varsin tallrik chokladpudding och grädde (MUMS).

Hello Saferide förklarar resten ;)

Du försvann ur bilden, valde att vara ensam. Hur ensam du blev egentligen vet jag inte. Det var ditt val, och du verkade må bra av det. Så jag har aldrig dömt dig. Aldrig varit arg. Dock har jag saknat dig och önskat du kunde varit större del av mitt, våra liv.

Då och då har jag funderat på hur det skulle vara att ses igen. Efter all denna tid som vi inte träffats eller ens hört av oss så kan jag inte låta bli att ha en bild i huvudet. Hur vi ses, pratar om tiden som gått, hur det är med dig nu, om du någonsin tänkt tillbaka.

Det finns så mycket som jag skulle vilja säga, men samtidigt kan jag inte hitta ett enda ord. Stört, eller hur?

Och så sågs vi igår, och jag kommer inte ihåg ett djävla skit. Kommer ihåg att vi kramade om varandra och tror du frågade hur det var med mig. Sedan är det svart i minnet.

Ironiskt.

Man vet att det varit en bra kväll när man vaknar upp och...

• Inser att man inte är hemma (menar hos en kompis >.<)
• Har sovit grymt obekvämt för man tydligen bara fallit ihop på golvet. Ibland luftmadrass emellan.
• Har skavsår på hälen med intorkat blod.
• Sovit 4 timmar, MAX
• Känner sig febrig i hela kroppen, fastän man inte är sjuk.
• Det står en tom Bag-In-Box plus en lika tom Vodka-flaska på bordet.

Detta är väl fem punkter av så mycket mer som är bevis på en bra kväll. Det läskigaste är väl att jag vet att jag drukit i alla fall lika mycket som de andra. Även blir jag en av dem med minst minnesluckor. Antingen fick jag ut mer ur kroppen, eller så börjar jag nog bara bli van. Vad fan har hänt med mig?

Men i alla fall. Tack för en helt underbar och awesome kväll tjejor! Och det är precis som vi i tårar sa till varandra (innan utgång!): "Jag älskar deej!!"

Pinsamt.

Älskar denna låt som kan symbolisera hur naiv jag kan vara, men hur ni alla har en plats i mitt hjärta<3 Att det är Buffy-klipp är bara för min nostalgiska sida kickade in

Det är sommar och solen sticker fram. Eller sommar kanske är fel ord, vår är väl mer passande. Men det blir ljusare ute och människor tar sig ut för att träffa andra och det flyger vårkänslor överallt. Vi har ljusa kläder med pastellfärger, man ska lyssna på "peppande"-musik, om ni förstår vad jag menar?

I dagens samhälle, inte bara för att det blir vår, men också för att det är ett nuvarandra mode, så klär vi på oss med färgglada kläder, hoppar upp och ner till glad musik och vi ler, ler, ler.

Detta är givetvis en stor bild, alla är inte så, vi är ju olika hela bunten. Men ni får ut det viktiga ur texten i alla fall?

Jag har alltid varit den som ler, skrattar, ibland till och med istället för att prata. Men när jag är hemma så har den energin i mungiporna försvunnit och jag är "normal" igen. Jag är den typen (kanske den enda?) som klamrar sig fast vid dåliga minnen. Jag använder de alla till ursäkter för varför jag beter mig som jag gör i vissa stunder. Några gånger tror jag på det också. Men hur jag ibland helt kan vända om och fräsa åt människor, eller dricka, eller springa ifrån problem. Listan kan bli lång.

Men jag mår bra. Jag har ett bra jobb, två till och med. Jag är utflyttad och mår bra av att vara självständig. Träffar folk, tar hand om mig själv, ska iväg som Au Pair!

Så imorse gjorde jag något som jag sällan eller aldrig gjort tidigare. Jag såg mig i spegeln och tvingade fram ett leende. Bara för att se hur jag såg ut. Jag kan med gott samvete säga att jag såg bra ut, vacker. För våra ansikten var inte skapta för att gömma de i sura miner. Det är populärt att le och när jag gjorde det bubblade det inom mig och jag mådde bra.

Så le människor! Precis som att ni menade det!

Jag var lite tveksam på om jag skulle lägga detta inlägg i "Metaforiska tunnlar" eller bara "Ett Äpplepajs-liv". För det inlägget kommer handla om är mycket undertexter, men också en helt vanlig fredag.

Igår var det... unikt. Jag hade jättetrevligt med släkten och fick höra många historier komma fram, vissa värre än andra. Fick mig en sup och X antal glas. Kände för att dra ut och fick med mig underbara Maria. Jag vet att vi drack mer. Träffade sedan fler goa pojkar och spenderade kvällen med mer dricka och skratt. Beslutade oss tillsist att dra vidare och har ett vagt minne av att jag drog i Maria lite för mycket, så ber om ursäkt för detta.

Vi tog oss lite vacklande genom stadens gator och torg. Det gick bra tills jag kom till min destionation. Jag var då ensam och dörren gick inte upp. Lägenhetshus som låser sig själva efter 20:00. Min mobil fungerar inte, slut på pengar och sedan dör den. Ser att ljuset är tänt dit jag ska och försöker kasta småsten. Men mina händer är frusna och blodet är fyllt med alkohol så det var ett helvete att pricka rätt, och tror inte jag lyckades. Ropade så högt jag kunde i säkert 20 minuter. Har ingen aning egentligen, tidsuppfattning, ni vet. Men blir sedan upptäckt och får den hjälp jag behöver. Träffade Karro när jag stog och skrek halsen av mig. Detta är nog ett av de pinsamma stunderna som man ser tydligare dagen efter. Skämms ögonen ur mig och hoppas jag är mer förberedd med mobil eller liknande nästa gång. Största ursäkten går till Grannarna som blev oskyldigt drabbade.

Morgonen därpå blev det film, popcorn och sedan till och med pizza. Helt slut och ska nu snart se på lite mer film, denna gången The Vow, hoppas den är i bra kvalite.

Tack och hej för mig. Yay :)

Vill bara börja med att tacka Farmor och Farfar som helt random gav mig denna mini-smörgåstårta till mig som lagom frukost! :)

Ja, det känns så tråkigt att berätta om dagen. Borde man egentligen inte ha en blogg för att skriva om saker som påverkar istället för att berätta vilka jeans man har på sig? Detta var nog mitt budskap för dagen, men det betyder inte att jag är klar än.

Idag har jag köpt mig en ny jacka och nya hörlurar, äntligen! Det var nog höjdpunkten av min dag. Fick se på ett one tree hill-avsnitt och har upptäckt att man gråter alltid minst en gång till varje avsnitt. Blir rörd, ledsen, men för det mesta glad över att se på det. Såg på det i mina yngre dagar och har inte ritkigt kunnat släppa det även om det har spårat ur för längesen. Men det är verkligen Feel-Good-Serie.

På tal om serier så tänkte jag koppla av med en påse Polly till ett avsnitt av Sons of Anarchy. Yay :)