Ensam Soldat

Pablo Diablo har satt mig i en ond cirkel. Han försöker hålla kvar mig och drar i mig för att stanna medan jag springer i e svår labyrint.

När vi ses är du full. När vi ses är jag säkert fullare. Jag har druckit en, två, tre, fyra eller gud vet hur många glas. Du säger till mig hur fin jag är. Att du vill ta med mig hem och ge mig "en sovplats". Ibland vaknar jag upp i din säng. Sminket från gårdagen ligger nu i hela ansiktet, uppochner-vänt. Håret är en aning rufsigare än vad det borde vara och smärtar i huvudet. Du skickar hem mig. Och Pablo Diablo låter mig kastas i dna armar igen efter det. Trots allt som hänt.

Du borde se mig en dag utan bakfylla, alkohol, strumpbyxor och kort klänning. Då är jag som vackrast. Det är då jag borstat mitt hår utan en massa hårspray (som gör håret fetare än nödvändigt). Jag ler ett äkta leende och har på mig jeans med en t-shirt. Jag är ett stort fan av Eric Kripe, Tim Burton, Helena Bonham Carter och Bruce Springsteen. Jag är storasyser till tre bröder och en syster. De två yngsta är tvillingar på ca 6 månader och jag skulle ge mitt liv för dem. De är det vackraste jag vet. Jag njuter av hemmakvällar med min mamma när det bara är hon och jag. Även om vi har våra stunder älskar jag henne i vått och torrt. När jag får tid över läser jag gärna en bok och tar hand min knäppa katt. Min favoritlåt är "Atlantiv City" av Sprngsteen medan min favoritfilm är "Sweeny Todd" av Burton. Jag älskar hösten mer än våren och månen mer än solen.

Om du ville ha kontakt med mig hade du fått se alla de sakerna. Istället håller Pablo Diablo mig ifrån allt. Du kommer aldrig få lära känna mig förutom en ynka text jag skriver i en dum blogg. För att Pablo Diablo fyllt dig med rädsla. Han har fyllt er alla med den dumma rädslan.

..at all.

Jo, lite har nog förändras. Det hoppas jag i alla fall. Idag är det i alla fall exakt två årsedan allt skräp böjade komma i mitt liv. Och det är det ena efter det andra. Inte något man borde dra upp i blogg, så kommer inte göra det heller. Förklarar bara gundligt varför jag skrev en så konsig rubrik.

Jag är fortfarande arbetslös. Jobbet jag skulle på intervju för var inget för mig kan man säga. Ville inte sälja saker man själv kunde gå back på. Vissa skulle nog tycka detta sätt var smidigt, men jag som preis tagit mig ur skolan behövde något stadigare. Fortsätter söka och övningsköra. Halkan på torsdag!

Vad kan man mer säga? Bakade muffins idag och glömde vilken veckodag det var. Kanske förklarar hur mycket jag behöver komma ut. Sitter och planerar mina dagar kvällen innan. Och det blir planer som: måla naglarna, pricka av kalender, blogga osv. Detta kanske bevisar hur intressant mitt liv är just nu? Därför jag inte sätter mig och skriver så ofta längre. Behöver komma ut på nya äventyr och helst något som inte kostar.

Har börjat läsa böcker igen! Tror sist gång jag intensivläste en massa var för tre årsedan under två månader. Tycker verkligen det är roligt och en smula sofistikerat att läsa, så det är något jag gärna fortsätter med.
Lyckades ta mig igenom min första helg på två månader helt vitt! Dock gick jag på krogen, men bara för att träffa människor. Lyckades hålla mig borta från baren!

Nu blev det inte bloggande jag lovat andra att göra. Skriva om roliga äventyr i trollhättan, mysiga hemmakvällar eller djupa inlägg. Idag/ikväll blir det en liten beskrivning på vad min plan ser ut som fram över. Om det ens finns något intresse i det för övriga människor.

Klarade äntligen de test man ska klara innan halkan. Allvarligt! Det är fem prv. Fyra av de gick helt normalt okej. Det sista, repetitionen, inte nog med att den ska göras två gånger, utan det ska bli godkänt också. Har suttit i fyra dagar och gjort det minst två gånger utan framgång. Men så idag, äntligen(!) blir jag godkänd!
Så imorgon blir det fickparkering att öva och sedan boka tid för Halkutbildningen.

Min lillebror blir 17 år gammal. Shiiet! (ursäkta fjortis-skriket). Men han ska vara min lillebror. Ändå ska han börja köra och ta körkort. Han växer som en idiot (killen är väl snart 197? om inte mer?). Själv står jaghä med nästan körkort, hemma, och kanske snart ett jobb.... på mina ynka 164,5cm i längd.

Och ja! Nu har man också fått ett samtal som infromerade om att jag kan komma på anställningsintervju/informationsmöte för ett jobb. Känns väldigt bra då jag slutat på komvux och släppt allt som mäklare har med att göra. Låter som jag ger upp, men själv ser jag det som byta riktning, göra något jag själv vill och brinner för. Inte något som andra tycker ser bra ut i papperna (även om det oftast är ett stort plus kanske). Så nu ska här arbetas och söka till i höst. Ska försöka med teater igen som första hand. Men eftersom chanserna för det är små så har jag även plan B. IT-programmerare. Didn't see that coming, did you?

Jaha, så det är mina tankar, planer och funderingar hittills. Och dessutom (helt random) ska jag ha en vit helg i helgen och åtta stycken efter det. Önska mig lycka till! :)

Egentigen har jag nog redan skrivit allt i rubriken. Men för att ge er något att läsa kan jag försöka utveckla denna mening.

Är det någon här som sett filmen "Water for Elephants"? Min bror tipsade mig om denoch det visade sig vara en helt gudomligt kärleksfull film. Innan har jag bojkottat Robert Pattinson för hans (förlåt) pinsamma debut i Twilight. Men så såg jag "Remember Me" tillsammans med ett par kompisar och började bli lite tveksam på denna man. Ser honom i Water for Elephants och nu har även Robert Pattinson tagit steget in till mitt hjärta. Killen är begåvad och och han kan förmedla. Något som alla skådisar ska ha som talang nummer ett på sin lista. Han har det och mycket mer.
Filmen har baserats på romanen av Sara Gruen och nu bär den omslaget från filmen. Tycker det är helt okej att förnya omslaget, det säljer mera. Idag gick jag in i en bokhandel lite random och hittade den. Köpte den lika random och på vägen hem kunde jag inte låta bli att tänka på vilken skillnad det måste varit att de ändrat omslag. Ett omslag såhär vackert som på bilden ovan är tackvare filmen. Tycker också det ser lite fiction-aktigt ut. Som att boken gjorts tack vare filmen, vilket får den att sjunka i kvalitéts-skala med en gång.

Men lyssna människor! Som det gamla ordspråket lyder ska man aldrig dömma en bok efter omslaget. Det stämmer såväl.

Någon mening i detta inlägg? Tveksamt. Men om ni inte hört talas om "Water for Elephants" innan var det på tiden. Otroligt bra film/bok-tips! :) Nu ska jag sätta igång och läsa den också ;)