I remember: we smiled for a while
Idag blev en mycket händelserik dag, tack och lov när man fick vara lite ledig. Vaknade med att pappa skulle hjälpa mig bli klar med hallen (tapetserat och nu även fått upp hyllor). Men därför fick jag bli barnvakt under ett antal minuter. Så tog en promenad med mina minsta syskon runt äsperöd. Jag på mina nittion och ett halvt år fick mig ett par goa blickar med folk som tänkte "Gud vad ung hon är". Så jag har varit ensamstående mamma med tvillingar denna förmiddag.
På eftermiddagen hörde Linda av sig i god tid och sa att hon tagit sig till Uddevalla. Så när vi sågs blev det en härlig tur till skeppsviken och lite blåsigt, men god mat gör det alltid bättre! :)
Beslutade oss för att gå förbi Julia och höra hur hon hade det innan hon schasade ut oss för hon skulle iväg och jobba. Klockan hade då blivit halv fem så jag fick ta mig hemmåt (ett eller två m?).
Avslutade sedan dagen med att besöka mamma och hon hjälpte mig piffa till håret med livligare hårfärg (ser exakt samma ut, men kanske lite finare). När jag kom dit såg vi på Grey's Anatomy innan vi åt sofistikerad mat och tjötade. Väldigt trevligt faktiskt och begav mig inte hemåt förens klockan blivit nio och det var natten ute.
Nä, dags för sängen och sedan jobba imorgon. YAY
Jag bär tyngden utav Rymden
komik när den är som bäst
Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Har varit en väldigt fin helg med många trevliga stunder. Det har varit varmt fint väder här på västkusten hela tiden, medan jag har jobbat. Nog för att man fått frisk luft när man går från vårdtagare till vårdtagare, men det blir inte så mycket av att njuta i solen. Dessutom så skulle man ställa om till sommartid och förlorade en timmes sömn på kvälls-morgon-pass. Så fick väl 3-4 timmars sömn. Men jag är positiv! Helgen avslutades även med filmen En gång i Phuket tillsammans med min älskade moder.
Nu blir det sängen och imorgon ska jag få träffa efterlängtade Linda som jag inte tror jag sett sedan vi vaknade upp tillsammans under ett och samma täcke när vi kunde haft varsitt. Long Story. Somnat i bikini iaf. Det säger väl en hel del ändå?
Det kommer bli väldigt roligt och tänker dessutom fräsha upp mig och färga håret (inget extrem, bara göra det lite mer "livligt"). Yay :)
Se hockeyn på Dovas utan att se
Dötid på en timma, what to do?
Detta kommer vara ett inlägg i gåta, just FYI. (=For your information)
Senast var det 18 månader sedan. Jag var oerfaren, ung och naiv. Under dessa månader har jag sett en hel del och har växt i mig själv mer än så. Nu är jag där igen och jag har inte haft mer ont i magen än nu. När detta hände första gången hoppade jag upp och ner i glädje. Yes! Äntligen hände något bra med mitt liv! Nu händer det igen och jag tror jag kommer dö. Jag skakar och har ont i magen av nervositet. Jag vet att det inte kommer bli dåligt i slutändan, men denna dötimma är det värsta jag varit med om. Bara vänta och sedan ska jag ut. Ut och göra om allting.
Önska mig lycka till!
Will you remember me tomorrow?
Inte ens jag vet innebörden av rubriken idag, så fråga inte.
Enter-knappen fungerar inte, men bara när jag skriver inlägg (syns när jag skriver, men blir ett enda långt stycke när jag laddar upp mina inlägg). Någon med samma problem/lösta problem? Hjälp mig för i helvete!! ... Jag menar; Snälla?<3 (Har fått in ngn tillfällig lösning)
Men i alla fall. Tänkte väl bara meddela folket att jag preliminärt har tänkt bege mig till Amerika i höst. Tänkte att det borde vara okej att skriva då jag faktiskt diskuterat det, fått god respons och tänkt igenom det en vecka och två. Det kommer bli stressigt med mycket som ska fixas såklart, så det är därför jag säger att det är preliminärt. Jag kan fortfarande ändra mig, eller det dyker upp en hake, eller jag blir döds-sjuk. ... Det sista var ett dåligt skämt. But to cut to the chase here: Jag har tillfälligt bestämt mig vad jag ska göra och verkligen vill. Arbeta med barn och vara en del av en annan kultur på samma gång är något jag knappt vågat drömma, eller så mycket som talat om. Det har liksom alltid legat så långt bort i framtiden att jag inte vågat röra vid det. Men börjar väl flyga lite över molnen nu när jag får allt jag pekar på.
Det hoppas jag inte är sant egentligen. Men har man blivit bortskämd med en superbillig hyra, gratis renovering och självständighet under loppet av en månad förlorar man väl lite av förståndet och vill fly över atlanten. Men om det är någon gång jag skulle ha tillfälle att göra just detta är det nu. Och det kommer ske. Jag måste bara inse det själv också.
Bilden är helt orelevant till inlägget. Men otroligt gullig (Supernatural-nördighet)
Har man vingar bör man flyga
Innan mitt "riktiga" inlägg börjar vill jag bara sprida vidare denna talang. Men antar att alla som läser denna blogg redan har hört låten. Men hör den igen och njut! Första gången jag upptäckte artisten Ulrik Munther tänkte jag "Svenska Justin Bieber" och placerade honom direkt i "inte-lyssna-facket". Fel av mig! Detta är en stor talang som kommer gå långt!
Nu såhär när man fått jobb och kommit hemifrån har man börjat tänka på nästa steg. Vad f*n gör jag nu? Jag har ju nått mitt mål och flyttat hemifrån, blivit självständig och fixat mig ett bra jobb. Nu då?? Jo, högskoleprovet (som jag säger GGAAAAAHHHH-PANIK på) och sedan söka vidare till högskola. Men jag vill inte. Eller för att vara mer tydlig vill jag inte för jag får ont i magen bara jag tänker på det. Här står jag på mina knän och vet inte vad jag vill bli, eller studera.
Jag gjorde därför en lista på saker jag gillade, vad jag var bra på, vad jag gillade mindre och vad mina drömmar var. Jag har nu bestämt mig men har inte talat med viktiga människor i detta val så skriver inte mer än så. Men realistisk som sjutton som jag är vågar inte ta steget till drömmarna. Det har risker, chanser och tårar likaväl skratt med. Vågar man riskera att lämna saker och ting bakomsig? Talade med min fina Farmor och hon sa "Om du känner att dina vingar är redo, så måste du flyga".
Nu vet jag vart jag fått mina djupa, oförklariga metaforer från.
Men hon har en poäng. Jag måste våga flyga, annars kommer jag sitta här i soffan om tio år, utan att ha åstadkommit något alls förutom extra vikt och tre katter till.
Så mina vingar kommer att få luft under sig, ta sats och flyga iväg.
Jag är nog nittio procent skräp
Ändå ser ni bara de där 10 procenten... Är jag en bra skådespelerska eller blundar ni bara?
Men nu till det viktiga! Min katt är rädd för vattenkokaren. Satte igång den (Caisa har tidigare aldrig sett, hört eller så mycket som nosat på denna uppfinning). Hon spände sig och tystnade med en gång (hon spinner vid varje andetag). Hon ser upp mot taket som vi håller på att bli bombade eller det bara skulle regna väldigt mycket. Sedan var det som någon tänt eld på hennes svans och nu sprang iväg som en skott. Mycket kul att se och jag har min vanliga skadeglädje i full gång.
I fucking LOVE this fandom
Ännu en nattlig nördighet. Men killen poängterar ut hur komisk jag ser ut. Tillsammans med tusentals andra människor i denna värld.
Ska bara få ut alla mina vuxenpoäng till världen!
- Har körkort
- Pluggar till högskoleprovet
- Har fått jobb med bra lön
- Flyttar hemifrån (halvt)
Tack för mig, sov gott folket! Puss på alla SPN-Fans ;)
Ja, jag är tydligen din lilla fitta
Det är allt jag har att säga till dig
Jag lever fortfarande i en koffert
Idag har jag varit en stor storasyster och tagit hand om mina minsta syskon nästan helt själv
(med nästan menar jag tillsammans med Julia)
Hur söta de må vara kan de gråta och bajsa som alla andra varelser på planeten jorden.
Första Januari med tillbakablick
Bilden har inget med inlägget att göra... Bara min vanliga förälskelse.
Nya stycken är tydligen helt okänt i detta skrivpogram. Någon med samma problem som lyckats lösa det? Snälla kontakta mig!<3
Jaha, tänkte ta mig igenom år 2011 med en snabb tillbakablick. Vad har jag fått vara med om?
Dåliga saker:
- Utan att säga för mycket är det väl lika bra att inte säga något alls. Men kan däremot säga att det har övervunnit de bra sakerna.
Bra saker:
- Tog studenten.
- Gick på min första bal.
- Åkte till Grekland där drömmar skapades och frihet tog ett nytt steg.
- Körkort
Som så många andra vaknade jag upp bakis idag. Det värkte i kroppen och jag kände mig nästan sjuk. Har spenderat dagen med att se på filmer i massor och ätit pizza tillsammans med systrarna af Geijerstam. Ni är verkligen underbara! Och jag vet att jag var lite pinsam igår, jag ber om ursäkt återigen, men det var nyår. Det skyller alla på, så varför skulle det inte vara okej?
Jag vet inte... Bara av så många olika anledningar som egentligen inte finns.
I love you, wish you got the flue
I morse var allt bra. Det var okej, och jag log faktiskt helt för mig själv. Fått gå till frisören och klippt mig. Underbar morgon med strålande väder!
Och nu sitter jag här tankspridd och med ont i magen. Nyår skulle bli bra och det kommer bli bra. Men har akstat om planer i sista stund och undrar om allt kommer bli som man tänkte sig.
"Det blir som det blir när det inte blev som det skulle"
Ett nytt talesätt jag lärt mig. Blir nog mitt motto snart, så mycket som jag använder det.
Eventuell nyårsklänning......?
Nyårslöften
Ja... Man borde ju blogga. Så mitt i natten är väl inte fel? Så vad borde jag blogga om denna gång?
Inte f*n vet jag. Satt och skrev en lista för ett par timmar sedan. En nyårslöfte-lista.
De vanligaste punkterna på en sådan lista är väl saker som "sluta röka", "komma över honom" eller varför inte "sluta äta godis"?
Min lista är faktiskt inte så olik. Men jag tänkte att jag börjar i de små stegen istället för att börja på det stora. Min lista har i alla fall innebörden till att jag ska må bra igen. Det var längesedan jag kände mig bra. Alltså på riktigt.
- Så jag ska börja bädda min säng (det är vetenskapligt bevisat att man mår bättre med ordning och reda runt om sig).
- Jag ska börja sjunga i duschen (varför slutade jag?... och ja, jag plågar gärna en själ till med min underbara sångröst)
Mer kommer jag inte avslöja men det var ett exempel på hur det såg ut. Inga stora löften (de kan jag aldrig håll i vilket fall). Bara de små påminnelserna om vad som kan få mig att le inombords igen.
Kostym är tråkit, som ett gömställe
Idag på tåget under min hemresa från jobbet såg jag en kille sitta snett bakom mig på motsatta sida ...(jobbig mening?) I alla fall. Det var bara en tanke vad som slog mig, vad han hade på sig. För det är väl det första vi tänker, omedvetet som medvetet, vad en människa har på sig. Jag måste höja mitt glas till denna okända, manliga främling. Låt mig berätta vad han hade på sig:
- Stövlar i skinn
- Svarta läderbyxor med skitsnygg design
- Och framför allt: Kort, svart kavaj med pälskrage. Liksom sånna som svartvita på kunga-kläder. Bara helsvart.
- Vadå homosexuell?
Det där sista var ett skämt. Hoppas verkligen ni förstod det. Jag skulle aldrig se ner på någon på grund av sexualitet.
Jag har aldrig träffat denna människa tidigare, ändå avgudar jag honom. Och jag vet inte ens hans namn. Jag är inte en hejare på mode, men bara vissa passar så bra i sådan stil som hans. Stor tumme upp!
Detta är vad jag tänker och sedan ser min spegelbild i fönstret då det är helt mörkt utanför tåget. Där sitter jag i mina svarta jeans, blå skjorta och svart kavaj. Jag har hela tiden skritit att jag har ett jobb där jag får gå med kostym till. Men varför? Kostymer visar kanske attityd, IQ, självsäkerhet och framgång. Men alla människor vill synas till det. Jag var bara ett grässtrå på grannens gräsmatta medan han var maskrosen. Han stack ut. Vissa skulle kalla honom knäpp i ogräs. Men jag har alltid sett maskroser som en blomma. En mycket vacker blomma.
....Ja jag är naken på bilden o.O... kanske
Jag High-Five:a min chef idag
Rubriken talar om hur mycket jag upptäckt att jag trivs på jobbet. Jag är helt slut och tror jag kommer somna när som helst. Så jag håller mig kortfattad och lägger ut någon härlig bild. Idag regnade det inte när jag sålde. Borde inte påverka mig egentligen. Kläder efter väder. Men jag tror det ändå låg undermedvetet, för jag var mycket piggare idag. Fick till och med en kund och tjänade lite cash. Otroligt längesen det hände så var glad hela eftermiddagen. När man senare kommer till kontoret möter man upp chefen och säger att man lyckats sälja.
"Fwan va' brwa!" säger han i världens skratt och ger mig en high-five.
Dock visade det sig sedan att det blev lite extra arbete så dagen slutade senare än planerat, därav min trötthet, trots att jag var pigg å glad.
Dags för sängen!
Natti folket! :)
Jag behöver ett Lycko-piller
eller två
eller tre
Varför inte en överdos?
Förlåt, lät jag deprimerad? Jag har hållit modet uppe. Undvikit alla situationer då jag kunnat visa mitt rätta jag. Tack och lov börjar jag komma in i en rutin igen. Inte bara körkort är införskaffat, utan nu även ett heltidsjobb. Detta är i Göteborg, 8-17:00, kanske senare då det måste göras pappersarbete. Jag bor en bit bort. Pendlar på en timme dit och tillbaka (plus mellantiden på väntan av byte och stadsbussar). Först dit och sedan tillbaka.
04:15: Klockan ringer.
04:30: Går upp (förhoppningsvis).
05:50: Stadsbuss
06:10: Tåg till GBG
07:36: Framme på jobbet med tjugo minuters marginal.
Och tvärt om på vägen tillbaka.
08:00: Snabb genomgång på jobbet.
10:00: Börja jobba, sälja, vandra.
17:00: Dagen slut och dags för pappersarbete.
19:15: Hemma igen.
Om det inte varit för den otroligt härliga personalen och jobbet som faktiskt kan vara kul, skulle jag överväga andra möjligheter. Jag älskar att åka till en annan stad, träffa människor, skratta, disskutera gemensamma intressen osv. Det får mig lycklig. Men så sätter man sig på tåget och känner hur all energi bara rinner ur kroppen. Sitter nu hemma efter en resa. Har ont i fötterna, är trött, svettig, hungrig och känner att minsta felsteg kommer få mig att gråta av trötthet. Räcker med att jag glömmer ge katten mat eller ser ett felplacerat klädesplagg. Jag behöver nog ett lyckopiller...
Jag börjar nog bli bloggaktiv igen
"You break everything you touch"
Detta är ett inlägg bara tillägnat karaktären Robert "Bobby" Singer från TV-serien Supernatural. Ni som inte sett senaste avsnittet(7.10) bör veta att video är stor spoiler. Även detta inlägg. Fast det är inte lika stort, då är jag mer mystisk....;)
Jag vet att jag är manisk till denna serie. Jag vet att jag är galen och känslosam runt detta ämne. Men detta är min blogg så jag bestämmer faktiskt vad jag vill skriva och ingen annan. Så nu tillåter jag mig själv att vara löjligt fan som gråter och ägnar en karaktär till min blogg! Så här är mitt inlägg:
Att sitta uppe gör mig tankespridd
Innan jag börjar berätta min spännande historia (not) så vill jag bara säga tack till kommentaren på mitt senaste inlägg (som inte är detta). Jag tycker alltid att mina inlägg kan vara tråkiga, deprimerande eller totalt ointressanta för resten av världen. Men det är kul att det faktiskt finns människor som vill läsa och ta del av vad det är jag har att säga/skriva. Tack till er! :)
Ja, så nu när klockan är så mycket som den är på natten så börjar man tänka. Vad jag tänker på är en historia, men det får mig att sitta framför datorn och blogga. Denna vecka har faktiskt gått väldigt bra än så länge. Jag har lyckats ta körkort! Helt underbart! Imorgon ska jag faktiskt ta en tur och åka för första gången helt själv. Känns väldigt läskigt, men någon gång måste jag ju göra det. Kanske tar mig till willys... eller ICA kvantum då jag slipper den jobbiga cirkulationen bredvid willys där alla åker under rusningstrafik... Får se vad som händer.
Var på anställningsintervju igår. De var mycket trevliga mot mig på Global Expansion och hoppas verkligen jag går vidare till en andra intervju. Dock tror jag de hittar andra de väljer före mig då jag dök upp i munkjacka och ytters lite smink medan det inte fanns en där som inte hade kostym. Kände mig lite "bonnig" vilket var dumt om jag givit ett sådant intryck. Jag tror fortfarande jag skulle passa till jobbet. Så vi hoppas hoppas hoppas och håller alla tre tummar!
Egentligen hade jag inte så mycket mer att säga. Så jag lägger in en lång bild som är natthumor för Supernatural-fans. Destiel forever in my heart<3 Har svårt att se säsong 7 nu när Castiel inte får vara med :( Godnatt folket! <3
Tydligen vill inte bloggen dela upp inläggen i nya stycken längre. Hände i början då jag trodde det var på grund av min gammla dator... men, men, hemskt ledsen och hoppas ni kunde läsa ändå :)
Krog, saftkalas, otrohet, västtrafik
Otrolig konstig och förvirrande rubrik kanske, men sedan när har mina rubriker varit förståndiga ändå?
I alla fall, varit i Trollhättan och hälsat på Linda under två dygn. Det har varit ett par riktigt underbara dygn måste jag medge! Inte för att det inte skulle vara det, måste bara ropa ut det till världen, för att jag kan.
Första kvällen (torsdag) gick vi till BS (Backstage, Rockbar, för er som inte vet detta:P). Vi tog oss ett par drinkar och fick lyssna på Sort By Title. Grymt häftigt att se de live! Därefter märkte vi att det blev lite försent för Linda skulle till skolan dagen efter. Detta är vad jag menar med våldgästning, besöker henne på olämplig tid. Men jag hade Elin på min sida som också ville ut. En väldigt trevlig och go tjej jag träffade via Linda och också insåg vi hade fler kompisar gemensamt. Mer sådana kvällar får det bli!
Dagen därpå känner man av vodkan i huvudet och i halsgropen då den gärna vill upp igen. Tydligen råkade jag spilla ut saft så när man väl vaknade blev det städning, käka pizza och komma på att man ville och kunde stanna en kväll till. Så jag och Linda bjöd Helen på saftkalas. Det blev mycket tjötande om allt möjligt, förfriskande av baksmälla, härliga youtube-kipp och tjejmys. Väldigt underbart att träffa folk igen, fick till och med träffa Zima nu imorse innan jag blev tvungen att springa till bussen. Förstår inte hur dåligt de kan gå på en lördag. Söndag förstår jag, men varför en lördag? Aja, västtrafik och jag har aldrig varit bästa kompisar i vilket fall.
Hoppas detta inlägg inte slösade för mycket tid i erat liv. Ha det gött, hej! :)
Men aldrig mörda på en Lörda'!
Bara nattlig nördighet från den värsta :) Men otroligt vacker som handlar om att välja familjen när det gäller
På tal om nattlighet: Helt random frågade Maria mig om jag ville ta en kvällspromenad. Att komma ut är aldrig fel så jag sa ja. Vi tog oss ner till stan, såg en del förfriskade människor. Det var både roligt och lite ruggigt vid ett tillfälle.
I alla fall, en seg kväll slutade väldigt trevligt med fin pratstund och öppna, lättade hjärtan. Tack så mycket för dina sms och intiativ! Nä, nu får jag natta kudden. Redan varit uppe ett par minuter längre än nödvändigt. Godnatt folket som läser min blogg! Ni e allt bra underbara! :)<3
