Vill bara börja med att tacka Farmor och Farfar som helt random gav mig denna mini-smörgåstårta till mig som lagom frukost! :)
Ja, det känns så tråkigt att berätta om dagen. Borde man egentligen inte ha en blogg för att skriva om saker som påverkar istället för att berätta vilka jeans man har på sig? Detta var nog mitt budskap för dagen, men det betyder inte att jag är klar än.
Idag har jag köpt mig en ny jacka och nya hörlurar, äntligen! Det var nog höjdpunkten av min dag. Fick se på ett one tree hill-avsnitt och har upptäckt att man gråter alltid minst en gång till varje avsnitt. Blir rörd, ledsen, men för det mesta glad över att se på det. Såg på det i mina yngre dagar och har inte ritkigt kunnat släppa det även om det har spårat ur för längesen. Men det är verkligen Feel-Good-Serie.
På tal om serier så tänkte jag koppla av med en påse Polly till ett avsnitt av Sons of Anarchy. Yay :)
Idag blev en mycket händelserik dag, tack och lov när man fick vara lite ledig. Vaknade med att pappa skulle hjälpa mig bli klar med hallen (tapetserat och nu även fått upp hyllor). Men därför fick jag bli barnvakt under ett antal minuter. Så tog en promenad med mina minsta syskon runt äsperöd. Jag på mina nittion och ett halvt år fick mig ett par goa blickar med folk som tänkte "Gud vad ung hon är". Så jag har varit ensamstående mamma med tvillingar denna förmiddag.
På eftermiddagen hörde Linda av sig i god tid och sa att hon tagit sig till Uddevalla. Så när vi sågs blev det en härlig tur till skeppsviken och lite blåsigt, men god mat gör det alltid bättre! :)
Beslutade oss för att gå förbi Julia och höra hur hon hade det innan hon schasade ut oss för hon skulle iväg och jobba. Klockan hade då blivit halv fem så jag fick ta mig hemmåt (ett eller två m?).
Avslutade sedan dagen med att besöka mamma och hon hjälpte mig piffa till håret med livligare hårfärg (ser exakt samma ut, men kanske lite finare). När jag kom dit såg vi på Grey's Anatomy innan vi åt sofistikerad mat och tjötade. Väldigt trevligt faktiskt och begav mig inte hemåt förens klockan blivit nio och det var natten ute.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Har varit en väldigt fin helg med många trevliga stunder. Det har varit varmt fint väder här på västkusten hela tiden, medan jag har jobbat. Nog för att man fått frisk luft när man går från vårdtagare till vårdtagare, men det blir inte så mycket av att njuta i solen. Dessutom så skulle man ställa om till sommartid och förlorade en timmes sömn på kvälls-morgon-pass. Så fick väl 3-4 timmars sömn. Men jag är positiv! Helgen avslutades även med filmen En gång i Phuket tillsammans med min älskade moder.
Nu blir det sängen och imorgon ska jag få träffa efterlängtade Linda som jag inte tror jag sett sedan vi vaknade upp tillsammans under ett och samma täcke när vi kunde haft varsitt. Long Story. Somnat i bikini iaf. Det säger väl en hel del ändå?
Det kommer bli väldigt roligt och tänker dessutom fräsha upp mig och färga håret (inget extrem, bara göra det lite mer "livligt"). Yay :)
Detta kommer vara ett inlägg i gåta, just FYI. (=For your information)
Senast var det 18 månader sedan. Jag var oerfaren, ung och naiv. Under dessa månader har jag sett en hel del och har växt i mig själv mer än så. Nu är jag där igen och jag har inte haft mer ont i magen än nu. När detta hände första gången hoppade jag upp och ner i glädje. Yes! Äntligen hände något bra med mitt liv! Nu händer det igen och jag tror jag kommer dö. Jag skakar och har ont i magen av nervositet. Jag vet att det inte kommer bli dåligt i slutändan, men denna dötimma är det värsta jag varit med om. Bara vänta och sedan ska jag ut. Ut och göra om allting.
Inte ens jag vet innebörden av rubriken idag, så fråga inte.
Enter-knappen fungerar inte, men bara när jag skriver inlägg (syns när jag skriver, men blir ett enda långt stycke när jag laddar upp mina inlägg). Någon med samma problem/lösta problem? Hjälp mig för i helvete!! ... Jag menar; Snälla?<3 (Har fått in ngn tillfällig lösning)
Men i alla fall. Tänkte väl bara meddela folket att jag preliminärt har tänkt bege mig till Amerika i höst. Tänkte att det borde vara okej att skriva då jag faktiskt diskuterat det, fått god respons och tänkt igenom det en vecka och två. Det kommer bli stressigt med mycket som ska fixas såklart, så det är därför jag säger att det är preliminärt. Jag kan fortfarande ändra mig, eller det dyker upp en hake, eller jag blir döds-sjuk. ... Det sista var ett dåligt skämt. But to cut to the chase here: Jag har tillfälligt bestämt mig vad jag ska göra och verkligen vill. Arbeta med barn och vara en del av en annan kultur på samma gång är något jag knappt vågat drömma, eller så mycket som talat om. Det har liksom alltid legat så långt bort i framtiden att jag inte vågat röra vid det. Men börjar väl flyga lite över molnen nu när jag får allt jag pekar på.
Det hoppas jag inte är sant egentligen. Men har man blivit bortskämd med en superbillig hyra, gratis renovering och självständighet under loppet av en månad förlorar man väl lite av förståndet och vill fly över atlanten. Men om det är någon gång jag skulle ha tillfälle att göra just detta är det nu. Och det kommer ske. Jag måste bara inse det själv också.
Bilden är helt orelevant till inlägget. Men otroligt gullig (Supernatural-nördighet)
Innan mitt "riktiga" inlägg börjar vill jag bara sprida vidare denna talang. Men antar att alla som läser denna blogg redan har hört låten. Men hör den igen och njut! Första gången jag upptäckte artisten Ulrik Munther tänkte jag "Svenska Justin Bieber" och placerade honom direkt i "inte-lyssna-facket". Fel av mig! Detta är en stor talang som kommer gå långt!
Nu såhär när man fått jobb och kommit hemifrån har man börjat tänka på nästa steg. Vad f*n gör jag nu? Jag har ju nått mitt mål och flyttat hemifrån, blivit självständig och fixat mig ett bra jobb. Nu då?? Jo, högskoleprovet (som jag säger GGAAAAAHHHH-PANIK på) och sedan söka vidare till högskola. Men jag vill inte. Eller för att vara mer tydlig vill jag inte för jag får ont i magen bara jag tänker på det. Här står jag på mina knän och vet inte vad jag vill bli, eller studera.
Jag gjorde därför en lista på saker jag gillade, vad jag var bra på, vad jag gillade mindre och vad mina drömmar var. Jag har nu bestämt mig men har inte talat med viktiga människor i detta val så skriver inte mer än så. Men realistisk som sjutton som jag är vågar inte ta steget till drömmarna. Det har risker, chanser och tårar likaväl skratt med. Vågar man riskera att lämna saker och ting bakomsig? Talade med min fina Farmor och hon sa "Om du känner att dina vingar är redo, så måste du flyga".
Nu vet jag vart jag fått mina djupa, oförklariga metaforer från.
Men hon har en poäng. Jag måste våga flyga, annars kommer jag sitta här i soffan om tio år, utan att ha åstadkommit något alls förutom extra vikt och tre katter till.
Så mina vingar kommer att få luft under sig, ta sats och flyga iväg.
