Hemlängtan gör ont som mensvärk
Det är bara två dagar kvar i Bullaren. Sedan tar mitt arbets-schema slut och jag har inget här att göra längre. Hur mysigt det än varit med att bo på öppna ängar, vacker solnedgång och kossor på vägen till jobbet så saknar jag det centrala. Saknar lilla Uddevalla därhemma då man vaknade upp, klockan ringde och man hörde bussen passera utanför din gata/fönster. Trodde aldrig jag skulle säga detta, men vad jag har saknat regelbunden kollektivtrafik! Och samtal över telefon utan att det bryts av dålig teckning. Men det jag saknar allra mest i hela vida värdlen är stunder som denna. När man sitter uppe mitt i natten och slöar framför en datorskärm. Men det är inte det charmiga. Det jag saknar är en kopp varm te och min katt bredvid, spinnande till sömns.
Att sakna någon eller en plats gör lika ont i magen som mensvärk!
I alla fall en liten del av den...
