Hundar tuggar på min halspulsåder
Ja, och så kom man ut i helgen igår igen. Varje gång jag går ut säger jag till mig själv att skärpa mig. Att jag ska hålla ifrån. Vara nykter till en viss gräns, om ni förstår vad jag menar. Ändå ryker pengar på kortet och man hittar för många kvitton i väskan. Varför blir det alltid så?
"För du är så djävla paty!" säger de flesta.
Nej, människor, så är det inte. Jag har bara ingen självkontroll. Detta är inte positivt.
Vampire Diaries back in town! Helt underbart och de har hittat rätt i mitt hjärta igen! (Placebo's "Running up that hill")
Jag vet varje morgon att oavsett hr roligt det varit finns det alltid bakslag. Varför fortsätter jag? För att sluta känna, tänka? För att träffa människor och ha roligt för en gångs skull? För att sluta vara ordentlig som jag får vara de restrerande timmarna i veckan? Kanske det är allt det där.
Jag kanske är så djävla party. Jag kanske är så djävla ******. Inte vet jag. Jag lever mitt liv i en konstig bubbla och hoppas det få en bra vändning snart.
Det är sagt i positivt perspektiv.... inte tvärt om!
P.S: Ska på anställningsintervju till Göteborg på tisdag och körkortet går framåt. Kanske inte enligt planerat, men nu börjar jag faktskt skaffa vuxen-poäng! Finally....
