Jag behöver ett Lycko-piller
eller två
eller tre
Varför inte en överdos?
Förlåt, lät jag deprimerad? Jag har hållit modet uppe. Undvikit alla situationer då jag kunnat visa mitt rätta jag. Tack och lov börjar jag komma in i en rutin igen. Inte bara körkort är införskaffat, utan nu även ett heltidsjobb. Detta är i Göteborg, 8-17:00, kanske senare då det måste göras pappersarbete. Jag bor en bit bort. Pendlar på en timme dit och tillbaka (plus mellantiden på väntan av byte och stadsbussar). Först dit och sedan tillbaka.
04:15: Klockan ringer.
04:30: Går upp (förhoppningsvis).
05:50: Stadsbuss
06:10: Tåg till GBG
07:36: Framme på jobbet med tjugo minuters marginal.
Och tvärt om på vägen tillbaka.
08:00: Snabb genomgång på jobbet.
10:00: Börja jobba, sälja, vandra.
17:00: Dagen slut och dags för pappersarbete.
19:15: Hemma igen.
Om det inte varit för den otroligt härliga personalen och jobbet som faktiskt kan vara kul, skulle jag överväga andra möjligheter. Jag älskar att åka till en annan stad, träffa människor, skratta, disskutera gemensamma intressen osv. Det får mig lycklig. Men så sätter man sig på tåget och känner hur all energi bara rinner ur kroppen. Sitter nu hemma efter en resa. Har ont i fötterna, är trött, svettig, hungrig och känner att minsta felsteg kommer få mig att gråta av trötthet. Räcker med att jag glömmer ge katten mat eller ser ett felplacerat klädesplagg. Jag behöver nog ett lyckopiller...
Kommentarer
Trackback
